I förrgår, altså på måndag så fick Aron feber. Igår, på tisdag hade han ännu feber, inte alls någon snuva eller hosta, utan endast feber. Tänkte att det kanske är "3 dagars febern" eller så att det berodde på tänderna. I alla fall så hade jag jobb från 14-18:30, så moffa fick sköta en stund före Benjamin kom hem från jobb. Kändes så hemskt att åka iväg hemifrån då man hade ett barn som knappt orkade stå eller göra något alls och bara gick efter mig och grät och ropade "mammaaa, mammaaa". Det tog så sjukt i mitt hjärta att lämna honom, men jag måste ju till jobb så..
Nåå, jag kom hem från jobb, eller rättare sakt till `svärföräldrarna´ där Benjamin var med Aron. Aron var riiiktigt trött och hade inte knappt ätit något alls, lite hade han druckit och sovit bara korta stunder eftersom varenda gång han skulle somna så fick han kramp, alltså inte en ordentlig feberkramp, utan bara 1-2 sekunders kramp. Det kändes så hemskt att se honom vara så trött och inte kunde sova för varenda gång han fick krampen så vaknade han och började gråta.
Vi åkte iväg till jouren, eller akuten för att kolla upp om de kunde göra något. Vi fick sätta oss ner och de frågade oss en massa frågor om Aron och de tog blodprov på honom. En läkare kom och kollade på Aron, tittade i hans öron och de var lite röda sa han. Han hade feber på 39,3 C.
Vi satt nu där och väntade ända till 22-22:30. Så sade de att vi får lämna över natten för säkerhetens skull. Klockan halv 11 fick han en supp och medicin för öronen. Sedan åkte B hem och jag och Aron började sova.
Klockan 4 på natten kom en sköterska in och gav Aron en supp och mätte hans feber. Jag var så trött så minns inte mera vad termometaren visade men febern had åtminstone sjunkit lite.
Aron vaknade vid halv 8 tiden. Lite senare åt vi morgonmål och redan då märkte jag på honom att han var betydligt piggare.
Klockan 11 kom barnläkarna in och kollade i hans öron. Vi fick recept för medicin åt öronen. Sedan åkte vi hem.
Hela natten hade jag som en klump i magen av oro. Jag var så rädd att något skulle hända med honom. Jag vaknade ungefär med 15 minuters mellanrum, men viktigaste var att Aron fick sovd.
Mot morgonen kändes det redan lite bättre när jag såg att han mådde bättre.
Det kändes nog lite sekrare att sova där istället för hemma och när det är så snäll personal så känns det ännu bättre.
När vi kom hem fick jag i honom lite fruktsoppa och bröd och mjölk. Som bäst så sover han.
Får nu hoppas på att febern sjunker.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti